Just another WordPress.com weblog

Author Archive

Lord Nelson’s got a boat part deux: Bra tänkt!

The following is based on a true story…

WP_000189

Sommaren är här och ävenså båtsäsongen. Det skedde då på den fredagen den 7.6.2013 att min gamla kollega Lord Nelson ringde upp och föreslog att vi skulle avrunda arbetsveckan med lite chill i form av en båtresa till Hästöskata. Foreca och ilmatieteenlaitos lovade regn hela dagen och kvällen så jag var aningen bekymrad över resan före start men inte minsta lilla vattendroppe föll ur himlen varken dag eller kväll eller natt.

Vi startade lite före 18:00 och gjorde en liten detour för att plocka upp vår goda vän Mr Edward “Eddie” H. Småningom kom vi iväg och fick njuta av frisk luft, sol och en allmänt god stämmning i båten. Jag hade tagit med min kamera men eftersom jag inte visste om resan så mycket i förväg hade jag inte laddat batteriet. Jag tänkte att nog räcker strömmen säkert men som det var dog kameran före vi ens hunnit fram. Som reserv hade jag Nokian (som tyvärr inte motsvarade mina förväntningar i bild- och ljudkvalitet) som jag hann ladda en knapp timme innan avfärd. (Den dog sedan på hemvägen)

Lord Nelson Pt2 001Lord Nelson Pt2 028

Lord Nelson Pt2 052

Efter en fartfylld resa genom sluss och rapakanaler (där vi t.o.m. råkade på bekanta) började vi närma oss. Lord Nelson hade räknat ut att 10 liter bensin borde räcka bra till hela resan och förklarade för Eddie att även om bensinen tar slut så har han en kanister med 5 liter så vi klarar oss nog. En sekund efter dessa välvalda ord tog bensinen slut och motorn stannade. Vi fyllde på tanken och funderade på hur vi skulle klara oss tillbaka hem. Vi övervägde skippa Hästöskata och sikta mot närmaste bensin pump men efter ett par telefonsamtal bestämde vi oss ändå för att åka till vårt mål och vänta på en räddare i nöden.

Väl framme (där vi by the way också råkade bekanta) satte vi oss på terassen, njöt av sol, värme, kall dricka och varsin burgar. Efter en stund kom vår räddare i nöden, the one-armed man. Han kom allt från Kokkola med bensin åt oss. Som tack bjöd vi honom på ett glas vatten. Nåväl efter ytterligare en stund på terassen tankade vi båten och seglade iväg hem.

WP_000170WP_000174

 

WP_000181WP_000179

 

And they all lived happily ever after…

WP_000178

Dedicated to our savior in the nöden, the one-armed man

T. Baum signing off

T. Baum signing off


…summit och simmit och sam

Nåja! Nu har det nästan blivit en rutin i vardagen. Detta med morgonsim e väl inte så dumt ändå. 6:00 in the morning var det inte ännu så farligt mycket folk så det gick att dela en bana på två. Vid halv sju började banorna fyllas upp men vid det laget hade vi nått vårt mål så det blev att relaxa en stund i jacuzzin. Åt en panini och drack lite energi dricka vid caféet och sedan var det bara att traska hemåt. Lite kallt var det men med lite tysk powermetal i bakgrunden gick det bra. Tyskarna kan sin sak. Nu ligger då hela dagen framför, få se vad den för med sig.

För att återgå till rubriken…


blog award

Blev nominerad av Nina att svara på dessa frågor:

1. Vem ser du upp till?

Jag ser upp till ganska många eftersom jag oftast är kortast i sällskapet. Men seriöst så inom musik nån som är så bra på det den gör, att jag själv blir inspirerad att orka öva, försöka lära mig mer, bli bättre t.ex John Petrucci… Det gäller väl också i resten av livet. Folk som inte är rädda att ge sitt bästa.

2. Varför har du bestämt dig för att börja blogga?

Det är så länge sedan att jag inte minns. Delvis kansja för att jag har en kamera och tänkte att jag kan ladda upp bilder och skriva nåt i samband med det. Tyvärr har kameran fått stå för sig själv en längre tid nu.

3. Vad är det du ser mest framemot i framtiden?

Hmm.. Närframtid: Träffa en vän om en timme, nästa övningar med bandet på måndag, vår, sommar, sommarjobb, hösten. Oklart när i framtiden: Inspelning av en skiva, Uppträda med bandet…

4. Vilken är världens bästa sång?

Går inte att välja. En sång som rör vid din själ är just i den stunden världens bästa sång, tills nästa stund.

5. Vilken hjälporganisation skulle helst donera pengar till?

Skydda planktonen..?

Skickar vidare till:
Anna
Kiina
Anette
Oa
Alina

Ni får besvara dessa frågor:

1. Vad har du lärt dig 2012

2. Vad ser du mest fram emot 2013?

3. Vad lyssnar du på just nu? (eller det senaste du lyssnat på (i musikväg))

4. Vem har inspirerat/inspirerar dig mest?

5. Vart skulle du helst vilja resa?


The story of John

There once was a man called John. He had lived in a prison cell for 14 years but to him it felt like he had lived there all of his life. It was a small dark room with a tiny window close to the ceiling. He would spend evenings looking at the few stars he could see and dreaming of what might be beyond the wall. Now as in most rooms there was a door, but it never opened. The only contact with life he had was when he received dinner. A hand would slip a plate of food into his cell from a small hatch in the door.

One day in his 14:th year of captivity the hatch opened. He immediately knew it was dinner time but alas, the thing that emerged was not food but a notebook. An ordinary notebook with a blue cover. What sort of joke is this? John wondered. He shouted at anyone who might be on the other side of the door but did not get any reply or any food. He was hungry and tired so he went to bed and hoped that things would be back to normal the next day. Dinner time came and the hatch opened. Eyes wide he waited for what would come through. A pen, crimson red, with a gold tip. No food for two days. He went back to bed. He couldn’t get any sleep. Hunger was burning in him. He saw the notebook, picked it up and strated writing:

September 12:
The guards have forgotten me, didn’t get any food yesterday or today. Starving!
What I wouldn’t give for some bacon and eggs. Can barely remember what it tasted like…

John awakened to an odd smell. He knew it from some long ago time but couldn’t or wouldn’t believe that it could be the same smell. He opened his eyes and there was a plate with bacon and eggs. Was it a dream? John could hardly believe it. When had something good ever happened to him? Was this an apology for forgetting his dinner the previous two days? But he hadn’t seen or heard anyone bringing him the food. He wrote in the notebook:

Can’t believe it.. all that’s missing is pancakes

After the meal he was so tired that he fell asleep. He must have slept for an hour or so and when he got up the old plate was gone and there was a new plate with pancakes. What is going on here? Who’s doing this? Hello! Anyone out there? Where are you? Thanks for the pancakes! This was very strange. It was like what he was writing was coming true. He decided to test his theory and wrote again:

If this thing really works I could really use a birthdaycake with the key to the door hidden inside it.

Now this would be the ultimate test for no one would give him the key to freedom. He awoke somewhat suspicious the next morning but there it was. A cake with cream and the words ”Happy Birthday John” written on it. He helped himself to a big piece of cake and just as he was about to take the first bite he saw it. The key! John’s heart started racing, he took the key and opened the door. The hall outside was empty. It seemed no one was there, they had forgotten him. He made his way through the building and found a door with a window and the word “EXIT” on it. He opened the door and walked out to the cold grey autumn day.

John had been walking towards the city where he grew up and when he saw the familiar churchtower he started running. There was the MacDonalds where he had eaten his first burger, the school he had gone to as a kid. He headed home. There was a strange feeling growing inside. When he got to the house he rang the door but there was no answer. He took the key from its hiding place and went inside. And there were all his childhood toys and games and pictures of the family on the shelves but nobody was home. In fact he hadn’t seen any one that whole day. Was this freedom? A lifeless existence, dreary, cold and grey. It was just like his cell, but bigger. Has the whole world forsaken me? He thought.

There was one shot, one hope. John took the notebook and wrote:

Bring back the people, bring back my parents.

He waited. Nothing happened. Last time it happened while I slept, he said. So he took a nap. When he awoke nothing had changed. He wrote again:

Show me where the peope are, show me what’s going on!

Again nothing happened. He was getting desperate. He took out the notebook:

Where are you? Who are you? Why did I get this stupid book I there’s nothing more to life than this? Who gave it to me? Show yourself! I can’t go on anymore!

John! John, can you hear me? Said a voice. John awoke. He was back in his cell. He looked over to the door where the voice had come from. The door was wide open, blinding bright light was shining and there in the opening stood a man. Time to get up John. The man said and stretched out his hand to greet him. John shook his hand and recognized it. It was the same hand that had always given him food. He was sure of it, it had the same scar. Before John had time to even think about what was going to be his first question the man said. You’re probably wondering about the notebook.
How did you kn..?
It was a gift! I needed to shake you up a bit, just to get you ready.
Ready for what? What did you do?
I gave you a dream. You see, you were so comfortable in your little cell that you didn’t really believe in freedom anymore. When you dreamt of freedom, the world outside, you were still bound by this place. That’s why it was lacking, grey and lifeless. You could have been freed long ago but you just settled for this life. But you were meant for so much more and you can still have that life.
I, I want it! I want to live! Please! I want to be free! And please, tell me, who are you?
Father sent me to bring you home. Come with me and I’ll show you what life is really about. Come, you are free now!


Lord Nelson’s got a boat a.k.a. Tankar om Tankar

Åter ett veckoslut förbi. Tja eller inte riktit helt förbi, England-Italien matchen skall ännu ses ikväll. Dagen har gått i brödra tecken och lite jamm hann vi med också. Helt otroligt bra’an greijå hedee Triaxis alltså huhhu. Sku hela tiden bara vilja vara o spela. Lördagen var en otroligt überslaka dag. Sov till 1-2 åt läste Harry Potter på engelska, sov, bada bastu, sov. Där imellan hann jag också lyssna till lite rama teaching av Erwin McManus. Rekomenderar att ni kollar mosaic.org podcasts.

Men nu till fredagen och vad rubriken syftar på.

Min vän som här får kallas Lord Nelson skulle ut med båten och frågade om jag kommer med. Nå va va he nu ti funder på. Sagt och gjort efter aningen köras fram och tillbaka, kråtase och grillkorv bar det av.

“Tankar för Tankar”

Vi tog kurs mot Tankar för att senare bestämma oss för vart vi egentligen skulle fara men efter en stund var vi så nära Tankar att vi bestämde oss för att bara fortsätta dit.

Vi vandrade runt ön och njöt av naturen och tog många foton.

Vi såg bl.a. “The infamous flashing duck”

Och på kvällen eldades det

Efter dethär bar det av hemåt i solnedgången


Greetings from Middle Earth or “Stressiloma”

Fredag: Efter 3 veckor allergi och 1 vecka förkylning hade jag inställt alla planer för veckoslutet när en vän ringde och frågade om jag ville komma med till baptisternas sommarfest i Kiponniemi o spela bas. Första intrycket var njaa int vet ja nu. Men tanken om att få göra en roadtrip till ett ställe dit jag aldrig varit förr och att få koppla bort allt med Kokkola livet  och bara ta det lugnt ett veckoslut började låta allt mer och mer lockande.

Lördag: Start 9:00. En vacker dag, dock inte bästa körföre då vår bil inte hade AC. Vid middagen kom vi fram till Keuruu. Vadå Keuruu? Var det inte till Kiponnieni vi skulle? Jo men nu råkade det vara så att jag på muusikoiden.net sökt gitarrer. Nu hittades då ingen gitarr som intresserade så jag sökte förstärkare istället. En typ i Keuruu hade ett intressant alternativ men när jag första gången kontaktade honom var det bara halvhärtat för hur skulle jag få taan hela greijen från Keuruu? Nå när nu denna situation presenterade sig så ringde jag upp slängde en par hundringar till priset, vi kom vi testa vi var nöjda och jag har nu en ny förstärkare eller egentligen ett försteg och ett slutsteg.

Nåjaa… efter Keuruu bar det av till Kiponniemi. En väldigt fin lägergård, jag hade planerat ta kameran med och jag hade redan satt den på spegelbordet i tamburen när vi startade och där lämnade den förståss. Vid Kiponniemi blev det en grillad korv lite roudase och snabbgenomgång av låtar jag aldrig hört förut och spelning nr. 1. Helt bra med tanke på övningstiden. Mötet kunde sägas likna en av KU:s vår/sommarfester… d.v.s. medelåldern var ganska hög. Lite chill och så var det då dags för ungdomsmötet där medelåldern sjönk dramatiskt. Förutom myggorna var det helt lyckat. En tysk talade på mötet. Bra preaching om att “break the image you have of yourself” och att Gud har mycket högre tankar för dig, Han värderar dig mycket mer än va du tror. Kvällen avslutades med bastubad och åskväder hos en bekants mökki vid en sjö som hette Iso-Musta.

På söndagen blev det hemfärd och testning av denna grymma grej… här smakprov, inspelningen är dock gjord med en väldigt gammal Nokia så kvaliteten e int den bästa.

photostream

Mesa Triaxis + VHT 2:90:2 väldigt rörigt

PS. Dendär Middle Earth grejen va en juttu då vi körde genom Keski-Suomi :P


Come on Raita

Efter en bloggpaus på nästan två månader måste jag väl ta och aktivera mig litegrann….. Nej inte nu igen! Jag har haft så mycket program denhär veckan så jag inte ens minns hur helgen började. Det var samma sak på tisdag. Inte förrän nån kommenterade att jag hade varit ute med kameran så minndes jag vad jag hade gjort. Int för att måndagen sku ha varit mindre minnesvärd men men…

Nåmen en fin helg. Fredagskvällen behöver jag int skriva om för det står redan skrivet om här

Lördagen var en musikdag. Först jammandet med trummisen som resulterade i en ny halv låt. Väldigt prog, det fillar vi! Ja, gillar tänkte jag ju nog skriva men fillar går väl också. Kvällen rama crosspoint där jag fick hoppa in som gitarrist i Jukkas team. Kvällen avslutades med genomgång av Eurovisions bidragen. Gud är god! Att få tjäna med musik först i lovsångsteam på crosspoint o liknande evenemang och nu till bändverksamhet med skrivande av egna låtar. He e herrlit. Och senast igår “an offer I can’t refuse” :) God is opening up the door. Time to step through!

Söndag: Match Day!

Första matchen 3-3 bra med tanke på att 3-3 kom när laget (ja eller hur var det? det fanns väl bara en lag, GBK) låg i underläge. Andra matchen GBK II briljerade ut motståndarna med 7-2. Efter detta ett besök till Nynäs där det blev lite spark och spring.

Målkalas i GBK matchen men jag tyckte nog lite synd om Simon som måsta vara i mål

 

Trogna raita supporters

 

Mera bilder från matchen finns på “Photos” länken till höger