Just another WordPress.com weblog

Min nya PGM, DT’s nya ADTOE och GBK II

Right! Tog lite länge att uppdatera men jag hade hoppats ta en lite bättre bild av objektet i fråga men ja ha nu int bara orka… Dessutom har jag varit så upptagen med att lyssna på Dream Theaters nya skiva A Dramatic Turn Of Events som e helt gårrbra! En skön blandning av Hevi, Prog och lugnare stunder…

Kan ju egentligen skriva en liten låt för låt minireview här som intro…

1. On The Backs Of Angels: Denhär låten släpptes redan som en online singel och jag har hört på den redan flere gånger i väntan på skivan. Första lyssningen var en blandning av hmm..? och wow! … men efter att ha lyssnat några gånger till är det endast wow! som gäller… det känns som om hela skivan är sånhär… det tar en stund att ta sig in i men då man gjort det så är den helt fantastiskt bra.

2. Build Me Up, Break Me Down: En lite ny approach, lite modernare stil och påminner om James LaBries solo material men överlag en bra låt. som sagt, när man kommer in i skivan…

3. Lost Not Forgotten: Första låten över 10 minuter, dock bara med 11 sekunder. Episk DT med tunga svängiga riff och en helt crazy proge intro.

4. This Is The Life: Den första av de tre lugnare låtarna. Lugnar bra ner skivan efter 3 intensiva över 8,7 och 10 minuterslåtar, fastän denna också nästan når 7 minuter. Har lite av en Repentance från Systematic Chaos känsla. Låten växer för varje vers och sedan kommer ett fint solo av Mr. John Petrucci. “This is the life we belong to, our gift divine”

6. Nånej skoja bara. låt nr. 5. Bridges In The Sky: Metal DT!!! med väldigt fin refräng. Påminner stundvis om lite äldre DT.

6. Outcry: Den andra till längsta låten med sina 11 minuter och 24 sekunder är en av mina favoriter. Återigen fin refräng (di tycks kuna dehe me ti laga bra melodisk refränga)

7. Far From Heaven: Andra lugna låten… en fin kombination av piano och sång

8. Breaking All Illusions: Är kanske skivans höjdpunkt, åtminstone en av dem… Sköna melodier, härlig refräng, tighta riff och rytmiska melodiska progressiva delar, får kanske en kännsla av lite äldre DT men ändå ny. över 12 minuter av episk DT.

9. Beneath The Surface: Sista låten är en vacker lugn låt med ett fint synth solo av Jordan Rudess… int så mycket extra men väldigt bra gjord och fungerar bra i gemenskap med de andra lugna låtarna som en motbalans till de tyngre och proggigare låtarna.

Nya trummisen Mike Mangini gör bra ifrån sig om ändå trum sounden inte är lika starka som när Portnoy var med och co-producer’ade. Jag köpte versionen med bonus DVD där man får se en timmes dokumentär om hur bandet valde sin nya trummis. En väldigt fin introduktion till Mr. Mangini…

Men nåja Jag har alltså köpt en ny gitarr och ni av er som har facebook har troligtvis redan sett en bild på den…

Vad kan jag säga om gitarren? Nå jag kan ju börja med att säga att dagen jag hämtade den från musikaffären spenderade jag en timme i affären och prövade gitarren… när jag kom hem hade jag program men när jag kommit hem och gjort allt som måste göras den dagen kunde jag inte hålla mig längre och tog gitarren ur sin väska. Detta var klockan tolv på natten och de följande 3 timmarna spenderades med gitarr i famn… Det säger redan ganska mycket om gitarren.

Ibanez PGM401 är alltså en Paul Gilbert Signature Model. Vem är då Paul Gilbert frågar nån av er. Paul Gilbert är en super teknisk gitarrist som förutom att han hade framgång med sitt band Mr. Big i början av 90-talet har spelat i en hel del projekt med andra högklassiga musiker och gett ut flera solo skivor and all around good guy…

Han kan t.ex. ses här med ex-DT trummisen Mike Portnoy och Neal Morse i deras Beatles cover band

Några specs för intresserade:

Ibanez PGM401

Ash body

Fixed bridge, vilket betyder att jag int nåmer behöver kråta me floyd rose system som jag skrev lite om i ett tidigare inlägg.

DiMarzio Air Classic pickups, lite mer klassisk les paul stil

1 volume,  5-way lever… ganska minimalt men effektivt

24 medium frets, rosewood fingerboard, maple/walnut neck

färg: Trifade burst

Made in Japan vid FujiGen Gakki fabriken år 2009 så stackaren har spenderat de första 2 åren av sitt liv i en låda… Gitarrväskan är en Ibanez Prestige väska och kommer med alla högklassiga modeller… gitarren sitter väldigt fint i den. Nå om nån är gitarrintresserad så kan vi ju diskutera vidare o eventuellt demonstrera hur bra gitarren faktiskt är… sufficed to say I’m quite pleased!

I brist på färskare bild:

…Och som avslut på akronymen en bild från GBK II matchen mot Sääripotku

Advertisements

5 responses

  1. omgeöa

    det var ett utförligt inlägg. grattis till nyförvärvet. slit den med hälsan!

    September 20, 2011 at 10:48 am

  2. tack! jo har hittills spelat “exclusively” med gitarren i fråga och nästan bara lyssnat på skivan :) … Ps. Va konstit namn du har fått? :P

    September 20, 2011 at 1:19 pm

  3. hehe, jag hade tydligen fingrarna felplacerade på tangentbordet och här ser man ju inte vad man skriver om man inte svärtar texten. too lazy to do that ;)

    September 21, 2011 at 7:21 am

  4. Tomas Tiainen

    Gillar fotot från fotismatchen! Du har bra lyckats fånga ögonblicket och rörelsen. Speciellt kul effekt gör ju förstås vattnet som sprättar. :)

    October 6, 2011 at 9:11 am

    • Thanks! :) ursprungligen had jag int tänkt att det här inlägget skulle ha nå med GBK att göra men jag kunde bara inte låta bli att ladda upp en bild av fotismatchen. helt hövålöst vått…

      October 6, 2011 at 12:15 pm

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s