Har inte ord att beskriva kvällen… Gud ÄR Mäktig!
August 19, 2009
August 17, 2009
jaha. då sku man vara ett år äldre igen. Då måste förståss frågan “hur känns det” ställas: Hur känns det? Hmm, jag vaknade på morgonen och var inte allt för trött. For till jobbet, börja känna mig trött och hann int riktit reflektera över situationen. Mot lunch börja jag tänka att “jag känner mig gammal”. Detta eftersom jag hade lite sjukt i ryggen. Detta berodde dock på mitt stiliga engagerande i GBK’s match dagen före. På halvtid gick jag till huvudbyggnaden bakom målet för att fråga pappa om han hade en mössa jag kunde låna. Det var nämligen väldigt kallt och blåsigt, för att inte nämna regnit. Tyvärr fanns ingen mössa. En GBK:are som tränade sköt bollen förbi mål och den stannade vid planket några meter ifrån mig. “Hmm, ingen i närheten som verkar vilja engagera sig. Jag kan ju sparka bollen åt dem” tänkte jag. Jag sparkade bollen åt dem. Dock kom jag inte att tänka på att det kunde vara halt på lerunderlaget före jag låg på rygg. Säkert en kul syn för nån eventuell åskådare. Nåja, som resultat av detta fick jag spendera så gott som hela andra halvleken med att försöka få ren min skinnjacka som var helt lerig på vänstra sidan och armen. Inte så kul men jag fick använda omklädningsrummet så jag behövde int frysa åtminstone.
Ja, var va jag? På jobbet hann jag inte reflektera över frågan så mycket (int just nå) och när jag kom hem börja jag göra i ordning här hemma. De första vännerna kom och vi satte oss ner och tog del av gemenskapen, kaffe och kakorna. Efter våra magar var belåtna hittade vi till vardagsrummet där jag lade på lite bakgrundsmusik (Pink Floyd-PULSE DVD’n) men musiken och showen var så bra så att alla gärna följde med konserten. Fler vänner droppade in och efter Pink Floyd bestämmde vi oss för att prova piltavlan jag fått. Jag var naturligtvis bäst 
men många andra överraskade med stilpoäng och att bl.a söndra en pil och t.o.m. söndra själva tavlan, tack Lina
Nåja, när jag vidare forskar i frågan “hur känns det?”, tänker jag på något som min kusin sade när han fyllde 18. först var han entusiastisk över att bli vuxen men sedan hade han läst psykologi där det konstaterades att pojkar mognar såpass sent att egentligen 24 års ålder skulle motsvara en mental ålder på 18. Som slutsats av detta måste man väl anta att jag nu när jag fyllt 24 borde vara vuxen. En mogen, ansvarsfull, sansad man som med omsorgsfullt övervägande går igenom möjligheter och val. Av kvällens aktiviteter skulle man dock kunna tro att jag är 12. Vi spela “bollen i gropen”. I mitt första försök mena jag springa på Manne då jag försökte nå bollen. När jag gömmde mig bakom häcken på gatusidan kom Lasse (som var sökare) gående mot mig, jag visste att han fått syn på mig och gick bara närmare för att bekräfta min identitet. I ett desperat försök att hinna före honom tog jag ett språng över häcken. När jag steg upp och insåg hur bred häcken egentligen var och måste således kasta mig huvudföre över häcken. Min andra tanke var “oj, den av ändå sådär hög” så jag flög med huvudet mot marken, tog emot med händerna, rullade ett varv runt när jag landade och steg direkt upp o började springa för att försöka utnyttja Lasses skrattande som en distraktion. Tyvärr fungerade det ej. Till sist lyckades jag nå bollen två gånger före vi till sist sluta spela.
Så vad kan jag säga? Att växa sker inte på basen av en viss dag där du blir en viss ålder. Tillväxt kommer från det du gör. De situationer du handskas med och de personer du spenderar tid med. Och visst är det roligt och viktigt att behålla barnasinnet.
Tack kära vänner för en välsignad härlig dag! You Rock! Ha det gott i era studier, jag hoppas ni får framgång och att ni trivs med det. Jag hoppas vi ses före ni åker och om int så hoppas jag vi ses snart igen. God bless you!
August 15, 2009
ok. e hemma efter en dag me mycket program. en bra vecka bakom.
måndag: jamma me jontte, cool!
tisdag: hmm, minns int nå extra, tog det väl bara lugnt.
onsdag: till stan me nisse, via grille 
torsdag: morbrors villa i esse, alpha planeringsmöte, bönsku, (censurerat p.g.a. okända läsare men myki skrattande) broder med familj kom på besök
fredag: hanging out with family
lördag: that’s now. först av allt fick jag sova utan att bli störd av nån irriterande väckarklocka. vakna 9 och sedan 11 tiden verka de konstigt att vara vaken den tiden utan att ha nå att göra. besök med god mat och god efterrätt. föddisfest i gröithamn, guitarhero första gången. gitarrlärare på scen, Helloween – Keeper of the Seven Keys Part 2. låten “You Always Walk Alone” passa bra eftersom mina vänner övergav mig. men ja fick iaf njuta av skön, uppiggande, glad, rolig, kännslofull musik.vänta en stund på att Timo(Kick Ass guitarplayer!) sku koma från backstage men orka sedan int vänta o lämna o harmas senare.
söndag: bror med familj åker tillbaka till åbo. förlovningsfest.
måndag-söndag: ? förslag?
don’t know where I’m going, don’t know what to do. trying to find… väntar, no hurry. snart har alla åkt från stan igen…
July 25, 2009
Några tankar som samlats under dagen…
Dagens Crosspoint var vädigt talande. Om tålamod o hur Gud är trofast och tar hand om det som verkar oklart. Om hur vi kan gå i motvind. Det har jag speciellt kännt de två senaste dagarna och det har direkt märkts på min attityd. Det kan vara svårt för andra att märka eftersom folk brukar tycka att jag är så glad. Ska någotsånär citera en bra Steve Martin film “Let us just say I was deeply unhappy, but I didn’t know it because I was so happy all the time.” Men att jag verkar glad när jag träffar vänner beror på att jag verkligen är glad, glad då jag får träffa dem och allt det som jag gått igenom är inte på tapeten.
Rubriken är halft tagen från en Dream Theater låt. Har skaffat en rätt så fullständig samling av deras skivor. Jag sade på våren att nu vet jag åtminstone var jag kommer att vara på hösten men senare slogs jag av panik och märkte att nä, jag vet int heller var jag kommer att vara. Men Gud är trofast, jag vill söka Honom mera o lära känna Honom bättre o be Honom om hjälp, att Han sku visa mig den väg jag ska gå. En sak som jag vet att jag kommer att göra på hösten är att fara på Dream Theater konsert till Helsingfors. Då ska jag ta tillfället i akt att besöka vänner som studerar i Helsingfors och Åbo, kanske t.o.m. Vasa. Förutom det kan jag nu int säga nånting. Det sku vara kul att fara nånstans utanför Finland. Int bara att resa men också att faktiskt göra nånting medan man är där. Be o se.
Moments are what’s important. The only problem with moments, is that they end. Cherish the moments you are given so you don’t have to regret your memories.
Ofta sku det vara fint om “a moment” kunde vara för evigt. Det behöver int vara nå revolutionerande stor händelse. Det räcker med ett leende, en kort diskussion. Ofta när jag fått en påfyllning från t.ex. Crosspoint sku jag vilja vara uppe hela natten o bara prata. Om allt di sagt, allt jag kännt och upplevt.
Jag fick just en idé, hoppas de går att genomföra. Vi får se.
Ha de gott och Herrens välsignelse över er.
July 12, 2009
Det här har varit en helt absolut fantastiskt härlig dag! Och på nåt sätt känns det som alla upp och nedgångar denna sommaren har lett till denna punkt. Kanske det bara är tillfälligt men nu just är jag lycklig. Jag skrev sist om Jerusalem keikkan som va gårrbra men sen dess har jag varit slö att uppdatera men mycket har jag fått vara med om, lite sämre situationer men jag vill int gå in på de här utan ta det roliga istället. Jamma ute på lindå me Patu o Emil. Jamma i Fållan me Manne o Eggi. Spela på di tri senaste Crosspointarna o denhär va nog den bästa, fast jag klåpa lite o int visst egentligen nå hu vår andra till sista låt for Ny gitarr som gör att jag njuter av spelandet ännu mer än förr
Härliga vänner som e här i Kokkola nu över sommaren, gamla och nya vänner. Sommarjobba på samma arbetsplats som min bror. Bönsku som vi börjat ha. GBK matcher. Dream Theaters nya skiva. Varje gång jag lyssnat på den har jag blivit rörd.
Idag: Dop. Härliga vänner! Dagens överraskning. Det rörde vid mitt hjärta. Jag är lycklig för er skull!
Herrens närvaro! Halleluja!
tack o gonatt!
July 11, 2009
Temptation-
Why won’t you leave me alone?
Lurking Every Corner, everywhere I go
Self Control-
Don’t turn your back on me now
When I need you the most
Constant pressure tests my will
My will or my won’t
My Self Control escapes from me still…
Hypocrite-
How could you be so cruel
and expect my faith in return?
Resistance-
Is not as hard as it seems
When you close the door
The Glass Prison
[I. REFLECTION]
I can’t escape it
It leaves me frail and worn
Can no longer take it
Senses tattered and torn
Hopeless surrender
Obsession’s got me beat
Losing the will to live
Admitting complete defeat
Fatal Descent
Spinning around
I’ve gone too far
To turn back round
Desperate attempt
Stop the progression
At any length
Lift this obsession
Crawling to my glass prison
A place where no one knows
My secret lonely world begins
So much safer here
A place where I can go
To forget about my daily sins
Life here in my glass prison
A place I once called home
Fall in nocturnal bliss again
Chasing a long lost friend
I no longer can control
Just waiting for this hopelessness to end
Enter the door
Desperate
Fighting no more
Help me restore
To my sanity
At this temple of hope
[IV. Reflections of Reality (Revisited)]
Face yourself man!
Brace yourself and trace your hell back
A living reflection seen from miles away
A hopeless affliction having run astray
Help me
Save me
Heal me
I can’t break out of this prison all alone
Hear me
Believe me
Take me
I’m ready to break right through this prison wall
Humility now my only hope
Won’t you take all of me
Heal this dying soul
Hello, mirror, so glad to see you my friend
It’s been a while…
“I’m here to confess with you that what I did, was wrong… And I’m asking for your forgiveness…”
“I really regret not being able to see my friend Andy…”
“I think it’s the betrayal…it still haunts me.”
“You’re only as sick as your secrets, but the truth shall set you free…”
“The truth is the truth and the only thing you can do is to live with it.”
Freedom calls my name
Serenity keeps me sane
Happiness — it dulls the pain
Honest to see my place
Open to other ways
Willingness to understand
Justice but do not judge
Courtesy for others’ flaws
Look in the mirror
What do you see?
The shattered fortress
That once bound me
Faithful ascent, through darkest fires
I’ve found the path to take me higher
Look in the mirror
What’s that you see?
The shattered fortress
Fly now be free
Faithful ascent, through darkest fires
I’ve found the path to take me higher
It’s time to take that step into the kingdom
(That where there is sadness, I may bring joy)
I am ready, help me be all I can be
I am ready, help guide me and keep me free
June 21, 2009
Då ha man vari till Pörkenäs till Midsummer Festival igen och int nog me det, träffat vänner, skrattat, haft totalt oseriösa konversationer och några seriösa, SITT JERUSALEM LIVE! Från första tonen slogs man av “Wow! han låter precis som på skivan” Fint var det. När di spela klassiker kunde man hoppa o sjunga o klappa o vifta med armarna. Också fint med mellantalen och de lugna delarna, positivt inspirerande.
försöker få laddat upp bilder på pixbox men de kråtar. här e några smakprov…
McGordon Miesten Farkut 20€
Hattu miehille 3,50€ Reppu: 9,90€
From Jerusalem to Jerusalem
That was so frigging awesome!!
June 18, 2009
spela gitarr 2 timmar just, tidigare idag spela jag 1-1,5 timme. igår spela ja två timmar på kvällen. just can’t stop. it’s so much fun and the guitar i’m playing is so, soooo good! fill you in later.. bye
June 12, 2009
Well it’s been about two weeks…
- – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - -
wondering what to write, ’cause now I’m just sitting here in silence, thinking… trying to figure out some way of putting to words someting that would describe all that I feel right now, but it’s impossible because every moment is changing, every moment you move and I can’t keep up.
- – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - -
Pushing the boundaries of comedy. “The Black Adder” rekommenderas. Brittisk humor. Fyra säsonger, varje säsong ett annat århundrade. Rowan Atkinson. Sista säsongen utspelar sig under 1:a världskriget. “Whatever it was, I’m sure it was better than my plan to get out of this by pretending to be mad. I mean, who would have noticed another madman round here?
- – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - -
City Praise i lördags. Lovsång, Nice! He va bra! Nästa månad igen. Lördag Crosspoint. Gonna’ be good! Can’t wait! Sedan Midsummer Festival, Jerusalem men kanske jag uppdaterar nånting före de. Be Blessed!
May 30, 2009
Abolutely Incredibly Fantastic Day e vad jag har haft 
o nu e ja trött så jag vet int om mina skriverier blir till nåt men en snabb genomgång kanske..
For med pappa till stan. köpte en accu (hur stavar man?) till min nya (pappas gamla) telefon. Sedan var det studentfest hos Björkgrens. trevligt myki bekanta å goo gotta.
Wow WoW WOW!!! ALLTSÅ HELT! HALLELUJA! Helt fantastiskt Crosspoint! Lovsången va härlig, gick rakt in i hjärtat. Oa undervisade kort om förtröstan o sedan fick vi höra vittnesbörd om ämnet, om hur Gud talar på olika sätt och verkar på olika tid. Wow, måst ha varit en av di bästa crosspointarna jag varit med om. Jag träffade också två gamla klasskamrater där, roligt att träffas igen
