I want to hope, I want to dream and I want to change!

En låt som råka spela på playlisten

Dock en av årets höjdpunkter, två ja rent av tre nya bekantskaper i musikväg. Jamm och låtskrivningssessioner… följd av rivningsprojekt o lång paus men det lär det ändra på nu när 2012 e här.

En annan höjdpunkt år 2011 cellgrupp, där vi bland annat gått igenom Wild at Heart…

2011 avslutades på bästa sätt med ljuva toner på nyårslägret och 2012 inleddes med jubel o raketer o lovsång… riktit lyckat!

2012 fortsatte minst lika bra. Jag blev väckt av att telefonen ringde, ett okänt nummer. Jag blev lite skeptisk men svarade och till min stora glädje fick jag beskedet att min gitarr var färdig. På fredagen hade jag fått en “Electro-Magnetic Generator” (eller var det “Extra Metal Growl”) ja eller en EMG SL-20. vilket i själva fallet är en EMG 85 humbucker och 2 SLV single coils. Oh joy! Under veckoslutets gång hade de blivit installerade i min Fender och med väldigt bra resultat må jag säga. Ja jag måste väl lägga in en bild så ni själv kan se… ja eventuellt…

och eftersom rubriken på detta inlägg har en referens till Rush så måst jag väl också lägga in en video

sedan måste jag ju ta reda på hur orginalet lät. man blir ju bara glad av att låten:

citat från wikipedia: “Stewart wrote the song in 10 minutes while he sat, trouserless, in the lavatory of a recording studio.”

och som en bonus ännu en version av ett bänd som har ett fantastiskt namn:

Kan ju egentligen skriva en liten låt för låt minireview här som intro…

1. On The Backs Of Angels: Denhär låten släpptes redan som en online singel och jag har hört på den redan flere gånger i väntan på skivan. Första lyssningen var en blandning av hmm..? och wow! … men efter att ha lyssnat några gånger till är det endast wow! som gäller… det känns som om hela skivan är sånhär… det tar en stund att ta sig in i men då man gjort det så är den helt fantastiskt bra.

2. Build Me Up, Break Me Down: En lite ny approach, lite modernare stil och påminner om James LaBries solo material men överlag en bra låt. som sagt, när man kommer in i skivan…

3. Lost Not Forgotten: Första låten över 10 minuter, dock bara med 11 sekunder. Episk DT med tunga svängiga riff och en helt crazy proge intro.

4. This Is The Life: Den första av de tre lugnare låtarna. Lugnar bra ner skivan efter 3 intensiva över 8,7 och 10 minuterslåtar, fastän denna också nästan når 7 minuter. Har lite av en Repentance från Systematic Chaos känsla. Låten växer för varje vers och sedan kommer ett fint solo av Mr. John Petrucci. “This is the life we belong to, our gift divine”

6. Nånej skoja bara. låt nr. 5. Bridges In The Sky: Metal DT!!! med väldigt fin refräng. Påminner stundvis om lite äldre DT.

6. Outcry: Den andra till längsta låten med sina 11 minuter och 24 sekunder är en av mina favoriter. Återigen fin refräng (di tycks kuna dehe me ti laga bra melodisk refränga)

7. Far From Heaven: Andra lugna låten… en fin kombination av piano och sång

8. Breaking All Illusions: Är kanske skivans höjdpunkt, åtminstone en av dem… Sköna melodier, härlig refräng, tighta riff och rytmiska melodiska progressiva delar, får kanske en kännsla av lite äldre DT men ändå ny. över 12 minuter av episk DT.

9. Beneath The Surface: Sista låten är en vacker lugn låt med ett fint synth solo av Jordan Rudess… int så mycket extra men väldigt bra gjord och fungerar bra i gemenskap med de andra lugna låtarna som en motbalans till de tyngre och proggigare låtarna.

Nya trummisen Mike Mangini gör bra ifrån sig om ändå trum sounden inte är lika starka som när Portnoy var med och co-producer’ade. Jag köpte versionen med bonus DVD där man får se en timmes dokumentär om hur bandet valde sin nya trummis. En väldigt fin introduktion till Mr. Mangini…

Men nåja Jag har alltså köpt en ny gitarr och ni av er som har facebook har troligtvis redan sett en bild på den…

Vad kan jag säga om gitarren? Nå jag kan ju börja med att säga att dagen jag hämtade den från musikaffären spenderade jag en timme i affären och prövade gitarren… när jag kom hem hade jag program men när jag kommit hem och gjort allt som måste göras den dagen kunde jag inte hålla mig längre och tog gitarren ur sin väska. Detta var klockan tolv på natten och de följande 3 timmarna spenderades med gitarr i famn… Det säger redan ganska mycket om gitarren.

Ibanez PGM401 är alltså en Paul Gilbert Signature Model. Vem är då Paul Gilbert frågar nån av er. Paul Gilbert är en super teknisk gitarrist som förutom att han hade framgång med sitt band Mr. Big i början av 90-talet har spelat i en hel del projekt med andra högklassiga musiker och gett ut flera solo skivor and all around good guy…

Han kan t.ex. ses här med ex-DT trummisen Mike Portnoy och Neal Morse i deras Beatles cover band

Några specs för intresserade:

Ibanez PGM401

Ash body

Fixed bridge, vilket betyder att jag int nåmer behöver kråta me floyd rose system som jag skrev lite om i ett tidigare inlägg.

DiMarzio Air Classic pickups, lite mer klassisk les paul stil

1 volume,  5-way lever… ganska minimalt men effektivt

24 medium frets, rosewood fingerboard, maple/walnut neck

färg: Trifade burst

Made in Japan vid FujiGen Gakki fabriken år 2009 så stackaren har spenderat de första 2 åren av sitt liv i en låda… Gitarrväskan är en Ibanez Prestige väska och kommer med alla högklassiga modeller… gitarren sitter väldigt fint i den. Nå om nån är gitarrintresserad så kan vi ju diskutera vidare o eventuellt demonstrera hur bra gitarren faktiskt är… sufficed to say I’m quite pleased!

I brist på färskare bild:

…Och som avslut på akronymen en bild från GBK II matchen mot Sääripotku

soon soon, ja nästa vecka. Nästa vecka blir faktiskt lite som en födelsedag. Dream Theaters nya skiva kommer ut och äntligen får vi höra hur bandet låter efter byte av trummis.

Men något ännumer spännande är … ja de får ni se sedan… hihihiii… nån som har följt med mina facebook statusar kan ana vad det handlar om…

a) har rokå kunto

b) e sjuk o int vill anstränga dig

c) e omotiverad att fara till skolan

När det händer två gånger på samma skolväg:

d) all of the above

Läsa

Skriva en låt (eller musik iallafall)

Spela på Crosspoint

…t.ex.

And today’s match against Arsenal ended in a 8-2 victory

Can you guess who scored a hat-trick? I’ll give you a hint:

The locking nut is a plate with three blocks at the end of the neck where the strings are fastened to keep the guitar from going out of tune when the tremolo is being used heavily (see middle to end of video for an example)

a close up of the locking nut:

The other part of the system is the tremolo itself:

the current condition of my RG2620:

:(

The journey continued…

They followed the signs:

The moon lit the way:

And finally they arrived: 

The great axe forger was alas on holiday so they had to make do with the king who luckily also knew a thing or two about forging axes. The king however was not pleased that one of his servants had promised the three passage and an audience with the king. However when the elder (also known as the wise one) told the king of their great journey he agreed to see what he could do.

The vast halls of equipment and axes were an impressive sight. There they saw and indeed tried out the mighty JPX, forged for one of the mighties axe wielders of all time! But the three were also very disappointed because they could not find any Mesas to test their axes on. After a while in the rivaling kingdom of Markun musiikki they headed out for an all you can eat buffet which hit the spot…

At when they returned to the king he had already completed two of the four axes. The elder and the younger had gotten their axes made so that none could deny their awesome power. There was now only a question about the last two axes and it was not at all good news… the axes in question were made by a samurai master named Ibanez and they had special abilities far beyond any normal axe. however there was a problem with the first of the two. The RG3120 had been worked at with such a hard hand that the adjustment screw did not come loose and thus could not be adjusted. This along with the fact that the metal of the knife edge had been severely worn meant that a replacement soon had to be made… this greatly saddened the third axe wielder. Now the question of the second Ibanez. The replacement locking nut which the axe wielder had purchased from the local locksmith did not fit and thus left the second axe in no fighting condition. This totally broke the spirit of the axe wielder.

And so their adventure in Wallriver was over and they headed home with much joy and contemplation…

The three:

The elder, also known as the wise one

The younger, also known as the one with the BFR

The third one was known as the tree for he had often accidentally tried to chop himself down.. or it might have been because his head seemed to be made of wood, no one really knows anymore…

…And the adventure goes on…