I searched for words to describe what I experienced today and this song came to mind. “I knew this was Jesus”. I felt His spirit touch my heart. Glory to God! Amen!
November 3, 2009
There’s metal and there’s metal. It really doesn’t matter what you lable it as, it’s still metal. If it’s fast, slow, aggressive, melow, moody, melodic. It’s not to everyone’s liking and some like this metal and not that metal. Point is I enjoy metal. Listening to it right now. A song which is rich in diversity with clean guitars, heavy guitars, heavy drumming, raspy vocals and nice melodies, Blind Guardian.
Thanks to the lovely program with which you can listen to music for free I’ve had the chance to find bands I’ve lost touch with and their new stuff. It’s quite excellent! The thing that originally drew me to this type of music was hanging out in my brother’s room and he’d always have som metal on. I used to like the guitarsolos and at some point started to want to be able to play them… nostalgia. ah the lovely 80’s hard rock bands.
Well a little different this time. Not so much deep thinking about life stuff but just appreciating music and this time this particular kind of music.
Ps. Dream Theater Rocked in Helsinki and people who like that sort of music might want to check out “Dominici” DT’s old singer’s band. and maybe James Labrie’s solo stuff too.
Feel free to comment you thoughts about metal or just music or the 80’s why not
October 26, 2009
…was what I was going to call this blog when I a few days ago thought about uppdating it. Originally it was going to be a sort of summing up of the past 6 weeks since my latest entry. However at this particular moment in time it seem to be more out of necessity.
I read a blog earlier this evening about listening to music and the feelings it awakens. All in all it’s been a weird week. A good week nevertheless but extremely different, challenging and just filled with revelations of smaller and not so small proportions.
I started a spiritual journey (if you will) on facebook. This consists of an e-mail message in the morning and evening. In the morning I take time to read this message and reflect over it. A phrase is given to think about the whole day before you gather yourself to prayer and meditation over the messages in the evening. I find that during this week I’ve started to appreciate God on a more mental level. After all, it’s written we should love him with all our mind as well as our heart and soul. And somehow this thinking has gotten me closer to keeping God in my thoughts. Yesterday I started researching the bible because of an argument on a newspaperpage. I found this activity of though most intriguing, trying to get a grip on the more difficult questions and having God in my thoughts while doing so.
Another part of this whole thinking adventure is friday evenings youth meeting. It was a great meeting with a lot of (how should I put it, in lack of a proper english vocabulary) good stuff in it. Playing the guitar and trying to sing while doing so a few times and the singing of the people attending. The pizza! The prayer and the teaching we heard. I shan’t go into that any deeper. Those who were there know what it was about and those who weren’t will have to live with the suspense. Sufficed to say it got me thinking a great deal. In a good way I might add. And another part of the evening… (witch would cover the weird or not really, more confounding, but not really because I’ve since thought about it and analyzed it) However that part of the conversation is reserved for…well, less said the better I suppose.
…Which brings us to this particular moment. I find that writing has vented alot of stuff I’ve been thinking about and situations I’ve been reflecting over. All I’ve got left is: It’s in God’s hands now. I shall go to my evening message and continue my journey. Thank you friends for being there and brightening up the dark autumn days with your blogs, facebook messages, icehockey games and I just had a thought: I saw an episode of Buffy the Vampire Slayer where everybody lost the ability to speak. The thought behind that was that when you stop talking you start communicating. Anyways, those were my thoughts. Be Blessed!
September 13, 2009
Don’t have that much to write about so I’ll just throw in some quotes from this year that stuck to my mind for some reason.
“For if I have a choice between resistance or returning to the life of slavery, then I choose to die free”
“Every single person down there is ignoring your pain because they’re too busy with their own”
“It’s not a drinking problem, it’s a thinking problem”
“Strong is fighting. It’s hard and it’s painful and it’s every day. It’s what we have to do and we can do it together…”
“I want to help her, I want… I want to become someone”
I have never walked the lenght of this place, end to end.
Well, Delenn, it’s 5 miles long.
I know. Coming?
Now?
Now is all we have.
September 9, 2009
“Find my freedom”
Två veckor kvar till Helsingfors, konsert Dream Theater.. can’t wait!
This whole break is really turning out to be a good thing. No rushing, just taking time, concidering options and no stress. Har haft en bra vecka. Crosspoint lördag, GBK match söndag.
Måndag: for på fotoexkursion med Tomas (nej, jag e int schizofren). Vi for till Trullö till fiskehamnen. Märkte att månen var på väg upp så jag tog några bilder. Till min stora besvikelse tog accun slut men jag hade extra batterier med. Nåja jag böt batterierna och lyckades ta två foton då kameran meddelade att batterierna också var tomma. D’oh!
Klättra upp i fågeltornet för att ta bilder av solnedgången, dock hade solen gått i moln så sist o slutligen så missa jag väl int så myki. Stod nu där en stund o tog upp alla kännslor o tankar som utsikten väckte medan den andra Tomas fotograferade. Måste säga att synen av havet väckte djupa kännslor (höhö, djupa, get it? fö de e djupt till botten…) Right! Resten av kvällen var väldigt givande med mycket diskussion om allt mellan fotografering-utbildning-drömmar o tro.
Tisdag: For till biblioteket för att lämna tillbaka dvd skivorna jag lånat och för att betala min försenings avgift på hela 1€. När jag kom till kassan sa di att de va så länge sedan händelsen hade inträffat att jag bara behövde betala 50 cent.
Därefter for jag till Kela fö att reda ut lite föråldrade uppgifter och till sist till arbetskraftsbyrån där det arbetade två väldigt trevliga och hjälpsamma damer. Jag tog med mig hem en massa häften om studier o arbete o arbetspraktik så nu har jag lite forskning o fundering framför mig. På kvällen for jag till min brors för att hjälpa till på gården. di ska laga stenplattor runt stenfoten så arbetet bestod av att gräva upp runt stenfoten, lägga ner en skyddsduk(för att hindra gräs fråna att växa igenom), kärra sand o jämna ut sanden ovanpå duken. vi hann int få färdigt så vi fortsätter ikväll ifall int de nu e riktit dåligt väder. sedan ska stenarna plaseras så de blir säkert fint. Måst ta några bilder sen då de e färdit.
Right! De va veckan ’so far’. Resten av månaden för med sig resor till Vasa, Åbo o Hesa så de ska bli kul. Och så blir det dop här efter en o en halv vecka. Få se vad brorsflickan kommer att få för namn. spännande.
Ok. allt för idag. Be Blessed!
August 25, 2009
Yes, again a Dream Theater quote and only 4 weeks to the show. Exciting!
Annars verkar det som om vi lever efter olika “seasons”. Speciellt under studietiden med skolstarten nu på hösten. Det märks att folk har börjat söka sig till sina respektive ställen och några är ännu kvar en vecka men sedan… ja det varierar mellan “spännande” och “hjälp va om int jag får nå arbete o int har nånting att se fram emot i studieväg”.
skrev dethär redan i måndags men jag tappa min konsentration… undrar hur jag ska fortsätta nu?
sku vilja kolla på några live DVD’n Meatloaf o Blind Guardian… men va ut en sväng o såg på stjärnorna o funderade eller på något sätt upplevde olika kännslor, vet int hur jag ska beskriva det. imellanåt kan jag få, de närmaste jag kan säga e dagdrömmar fast int ändå. nånting som jag hör, ser, upplever producerar en bild, som ett minne men int ett distinkt minne. t.ex. en höstadag kan väcka ett sådant bildminne av ett hus i dragsvik o det är mer som en kännsla än ett minne fast platsen e verklig. sedan finns det också liknande kännslor som väcker bilder fast de e platser jag int varit på kan det typ vara en bild vad som just nu händer men på andra sidan sjön. raates, de e så svårt att beskriva. e dehär bara yrsel?
måst fara sova.
August 19, 2009
Har inte ord att beskriva kvällen… Gud ÄR Mäktig!
August 17, 2009
jaha. då sku man vara ett år äldre igen. Då måste förståss frågan “hur känns det” ställas: Hur känns det? Hmm, jag vaknade på morgonen och var inte allt för trött. For till jobbet, börja känna mig trött och hann int riktit reflektera över situationen. Mot lunch börja jag tänka att “jag känner mig gammal”. Detta eftersom jag hade lite sjukt i ryggen. Detta berodde dock på mitt stiliga engagerande i GBK’s match dagen före. På halvtid gick jag till huvudbyggnaden bakom målet för att fråga pappa om han hade en mössa jag kunde låna. Det var nämligen väldigt kallt och blåsigt, för att inte nämna regnit. Tyvärr fanns ingen mössa. En GBK:are som tränade sköt bollen förbi mål och den stannade vid planket några meter ifrån mig. “Hmm, ingen i närheten som verkar vilja engagera sig. Jag kan ju sparka bollen åt dem” tänkte jag. Jag sparkade bollen åt dem. Dock kom jag inte att tänka på att det kunde vara halt på lerunderlaget före jag låg på rygg. Säkert en kul syn för nån eventuell åskådare. Nåja, som resultat av detta fick jag spendera så gott som hela andra halvleken med att försöka få ren min skinnjacka som var helt lerig på vänstra sidan och armen. Inte så kul men jag fick använda omklädningsrummet så jag behövde int frysa åtminstone.
Ja, var va jag? På jobbet hann jag inte reflektera över frågan så mycket (int just nå) och när jag kom hem börja jag göra i ordning här hemma. De första vännerna kom och vi satte oss ner och tog del av gemenskapen, kaffe och kakorna. Efter våra magar var belåtna hittade vi till vardagsrummet där jag lade på lite bakgrundsmusik (Pink Floyd-PULSE DVD’n) men musiken och showen var så bra så att alla gärna följde med konserten. Fler vänner droppade in och efter Pink Floyd bestämmde vi oss för att prova piltavlan jag fått. Jag var naturligtvis bäst 
men många andra överraskade med stilpoäng och att bl.a söndra en pil och t.o.m. söndra själva tavlan, tack Lina
Nåja, när jag vidare forskar i frågan “hur känns det?”, tänker jag på något som min kusin sade när han fyllde 18. först var han entusiastisk över att bli vuxen men sedan hade han läst psykologi där det konstaterades att pojkar mognar såpass sent att egentligen 24 års ålder skulle motsvara en mental ålder på 18. Som slutsats av detta måste man väl anta att jag nu när jag fyllt 24 borde vara vuxen. En mogen, ansvarsfull, sansad man som med omsorgsfullt övervägande går igenom möjligheter och val. Av kvällens aktiviteter skulle man dock kunna tro att jag är 12. Vi spela “bollen i gropen”. I mitt första försök mena jag springa på Manne då jag försökte nå bollen. När jag gömmde mig bakom häcken på gatusidan kom Lasse (som var sökare) gående mot mig, jag visste att han fått syn på mig och gick bara närmare för att bekräfta min identitet. I ett desperat försök att hinna före honom tog jag ett språng över häcken. När jag steg upp och insåg hur bred häcken egentligen var och måste således kasta mig huvudföre över häcken. Min andra tanke var “oj, den av ändå sådär hög” så jag flög med huvudet mot marken, tog emot med händerna, rullade ett varv runt när jag landade och steg direkt upp o började springa för att försöka utnyttja Lasses skrattande som en distraktion. Tyvärr fungerade det ej. Till sist lyckades jag nå bollen två gånger före vi till sist sluta spela.
Så vad kan jag säga? Att växa sker inte på basen av en viss dag där du blir en viss ålder. Tillväxt kommer från det du gör. De situationer du handskas med och de personer du spenderar tid med. Och visst är det roligt och viktigt att behålla barnasinnet.
Tack kära vänner för en välsignad härlig dag! You Rock! Ha det gott i era studier, jag hoppas ni får framgång och att ni trivs med det. Jag hoppas vi ses före ni åker och om int så hoppas jag vi ses snart igen. God bless you!
August 15, 2009
ok. e hemma efter en dag me mycket program. en bra vecka bakom.
måndag: jamma me jontte, cool!
tisdag: hmm, minns int nå extra, tog det väl bara lugnt.
onsdag: till stan me nisse, via grille 
torsdag: morbrors villa i esse, alpha planeringsmöte, bönsku, (censurerat p.g.a. okända läsare men myki skrattande) broder med familj kom på besök
fredag: hanging out with family
lördag: that’s now. först av allt fick jag sova utan att bli störd av nån irriterande väckarklocka. vakna 9 och sedan 11 tiden verka de konstigt att vara vaken den tiden utan att ha nå att göra. besök med god mat och god efterrätt. föddisfest i gröithamn, guitarhero första gången. gitarrlärare på scen, Helloween – Keeper of the Seven Keys Part 2. låten “You Always Walk Alone” passa bra eftersom mina vänner övergav mig. men ja fick iaf njuta av skön, uppiggande, glad, rolig, kännslofull musik.vänta en stund på att Timo(Kick Ass guitarplayer!) sku koma från backstage men orka sedan int vänta o lämna o harmas senare.
söndag: bror med familj åker tillbaka till åbo. förlovningsfest.
måndag-söndag: ? förslag?
don’t know where I’m going, don’t know what to do. trying to find… väntar, no hurry. snart har alla åkt från stan igen…
July 25, 2009
Några tankar som samlats under dagen…
Dagens Crosspoint var vädigt talande. Om tålamod o hur Gud är trofast och tar hand om det som verkar oklart. Om hur vi kan gå i motvind. Det har jag speciellt kännt de två senaste dagarna och det har direkt märkts på min attityd. Det kan vara svårt för andra att märka eftersom folk brukar tycka att jag är så glad. Ska någotsånär citera en bra Steve Martin film “Let us just say I was deeply unhappy, but I didn’t know it because I was so happy all the time.” Men att jag verkar glad när jag träffar vänner beror på att jag verkligen är glad, glad då jag får träffa dem och allt det som jag gått igenom är inte på tapeten.
Rubriken är halft tagen från en Dream Theater låt. Har skaffat en rätt så fullständig samling av deras skivor. Jag sade på våren att nu vet jag åtminstone var jag kommer att vara på hösten men senare slogs jag av panik och märkte att nä, jag vet int heller var jag kommer att vara. Men Gud är trofast, jag vill söka Honom mera o lära känna Honom bättre o be Honom om hjälp, att Han sku visa mig den väg jag ska gå. En sak som jag vet att jag kommer att göra på hösten är att fara på Dream Theater konsert till Helsingfors. Då ska jag ta tillfället i akt att besöka vänner som studerar i Helsingfors och Åbo, kanske t.o.m. Vasa. Förutom det kan jag nu int säga nånting. Det sku vara kul att fara nånstans utanför Finland. Int bara att resa men också att faktiskt göra nånting medan man är där. Be o se.
Moments are what’s important. The only problem with moments, is that they end. Cherish the moments you are given so you don’t have to regret your memories.
Ofta sku det vara fint om “a moment” kunde vara för evigt. Det behöver int vara nå revolutionerande stor händelse. Det räcker med ett leende, en kort diskussion. Ofta när jag fått en påfyllning från t.ex. Crosspoint sku jag vilja vara uppe hela natten o bara prata. Om allt di sagt, allt jag kännt och upplevt.
Jag fick just en idé, hoppas de går att genomföra. Vi får se.
Ha de gott och Herrens välsignelse över er.
